Söndag 13 mars
Sov ganska oroligt men lyckades mestadels hålla tankarna borta. Vaknade med olustkänslor och sorgen som bankade på.
Duschade fixade frukost. Sköt undan mina tankar så gott det gick. Så hemskt att känna så här.
Och att veta att det kommer att fortsätta kännas så här lång tid framåt. Att det är vad jag kommer att leva med resten av mitt. Att det mattas av med tiden men ändå kommer jag att bära med mig sorgen och saknaden av min fina Tomas. F-n hur kunde bli så
här? Hur kunde det ske på så kort tid?
