Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Publicerad 2022-03-27 21:43:33 i Allmänt,

Det har varit en tung dag. Har gråtit flera gånger.

Sprang en runda på Fäladen. Den rundan har så många minnen med Tomas. Vi "tävlade" vem som hade den bästa tiden. Tror att Tomas vann där.

Sen jobbade vi i trädgården. Jag sopade plattorna. Då kom också minnena. Tomas var något av en pedant i trädgården.

Åkte tillbaka till Margaretavägen. Frågade Halina om hon ville ut och gå en runda. Det ville hon så vi gick en stadsrunda. Det skingrade mina tankar.

Erika ringde, hon mådde inte bra. Hon kom över, vi drack kaffe, tog ett glas rödvin.

Följde henne hem sen. Det är så tungt för henne, för oss alla.

Ser på familjen Bridgerton. Lagom för att skingra tankarna.

Kommentera inlägget här