Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Söndag 27/3

Publicerad 2022-03-27 09:20:49 i Allmänt,

Lördag:
Gick på Suzans ATC-pass, riktigt tufft pass. 
Cyklade hem, åkte till Oscar. En missnöjd Lykke och därtill förkyld fick Alvedon och sov sedan i ett par timmar. Jag satt i solen och njöt. Känns som fel ord att använda njuta. Jag lyssnade på min ljudbok och somnade några gånger. På kvällen gjorde Erika oss sällskap. Vi grät tillsammans läste lite av det Tomas skrivit när han låg inne på Psyk. Så jobbig och hemsk läsning. Älskade Tomas varför fick du oss inte att förstå. 
Söndag:
Sommartid. Jag sov dåligt i natt. Tog ingen Atarax när jag la mig. Vet inte om det var det som gjorde det.  Har passat Lykke sedan kl sju. Hon var glad till en början, när hon blev alltför kinkig gick jag ut med henne. Hon sover i sin vagn nu men hostar och vaknar till. 
Har inga direkta planer för idag. Det har jag nästan aldrig nu för tiden. 
Hjälper till här på Mätaregränden så mycket jag kan. Nu har den lilla damen vaknat. Får väl ta mig an den lilla sötnosen. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela