Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Torsdag 10 mars.

Publicerad 2022-03-10 12:41:47 i Allmänt,

Dagarna går. Den här morgonen kändes tung. Tog en Atarax med risk för att bli trött. Cyklade till gymmet, körde mitt styrketräningsprogram, tar ung en halvtimme med blandade övningar. Det tar så emot att gå dit. Jag känner mig svimfärdig och helt orkeslös. Men det känns bättre efteråt. Erika besökte oss en stund sen på Mätaregränden. Vi drack kaffe och åt ett smaskigt bakverk från Willys som  Oscar åkte och handlade. Vi Whatsappade med Emelie i Singapore och fick se den söta Arthur.  Följde med Erika till Willys när jag skulle få Lykke att sova. 
Just nu känns det ok. Vet inte om den där tabletten hjälpte. 
Ska läsa en bok som Erika kom med " Drömliv, lycklig på riktigt" skriven av Kajsa Ingemarsson och Karin Nordlander. 
Lyssnar också på Echart Tolle, alltid lär man sig något. Har svårt att tro att man kan leva så fullt ut. Men kan jag bara få hjälp att hålla tankarna i styr så är det bra. 
En dag i taget…..
(null)


Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela