Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Fredag 6 maj

Publicerad 2022-05-06 07:34:50 i Allmänt,

Ännu en dag att vakna till, vet inte om livet blir lättare. Man har väl vant sig vid att det inte sitter någon i soffan. Inte snarkar på natten. Ingen har satt på kaffet. Men den otroliga sorgen och saknaden tar tag i en lite då och då. Och att veta att aldrig mer får jag prata med honom, krama honom, gnabbas med honom. Saknar dig Tomas  

Vill trots mina dystra tankar berätta om gårdagen som ändå blev trevlig. Fantastiskt vacker vandring, vi gick vandring 12 i Karin Hoffmans bok mittskåne. Fika bland körsbärsträd i solen. Glass som avslutning i Kulturens östarp. 
Sen cyklade jag upp till Mätaregränden. Gick ut med Belle en stund  medan Oscar tränade. 
Cyklade hem, pratade en lång stund med en bekant som inte mådde så bra. Sen kom Erika och vi satt och pratade om Tomas, drack ett glas vin. 
Idag då? Har tänkt att åka till Skrylle och jogga femman. Det är lite laddat fredag och Skrylle eftersom den 14 januari var en fredag och jag befann mig i Skrylle när Tomas gick ut från avdelningen och avslutade sitt liv. 
Tänker ofta på hur det hade varit om jag inte åkt dit. Om jag varit hemma. Hade jag sett honom då när han hämtade sin cykel?
Det är så många frågor jag aldrig får svar på. Men i morse när jag låg och tänkte på Tomas så kom det upp att det var han som tog mig till Skrylle, jag kommer fortfarande ihåg när vi sprang milen för första gången. 
Nej dags att ta tag i den här dagen. 
(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)






Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela