Jag tror jag går sönder…
Satt och tittade igenom en del av Tomas saker. Kort som han sparat och hans
" Norrlandsbok". Den han skrev våra första år innan Oscar och Emelie föddes. Kort han sparat från sin mormor och morfar. Små lappar från Emelie till hennes " Papi". Fan vad det gör ont. Hur kunde det bli så här? Tomas min älskade Tomas.
Varför förstod jag inte?
Ibland känns det så förfärligt så det går inte att beskriva. Ett liv utan dig Tomas…