Lördagsmorgon 7 maj
En mulen morgon. Ungefär som min egen sinnesstämning. Det är så tomt här. Nu när Emelie inte är här heller. Men hon kommer snart igen 😊. Sen kommer det ju att bli lite fram och tillbaka till Gbg men är ändå så glad att hon är i Sverige så länge.
Har varit uppe en timme. Bakar nattjästa bullar. Lyssnar på min ljudbok. Har duschat, ätit frukost.
Ska berätta lite om igår.
Åkte till Skrylle, joggade 5 km, duschade och bastade. Fick ett meddelande från Eslövs stenhuggeri att Tomas Sten var klar och att de placerat ut den på kyrkogården.
Åkte hem till Oscar, bokade tid för nedsänkning av urnan. Allt känns så overkligt.
Passade Lykke medan Oscar tränade. Skulle träffa gamla arbetskamrater på Gastronome kl fem. Cyklade genom kyrkogården och tittade på stenen, det är så ofantligt sorgligt. Man tänker hela tiden att det kan inte vara sant.
God mat på Gastronome men bullrig miljö, vi satt därnere, kanske hade det varit bättre däruppe. Vi tog en öl sedan på ett nästan folktomt Lundia.
Cyklade hem, pratade en stund med Erika som också har det mycket svårt. Så hemskt att känna så här och att veta att det Tomas kände var så mycket värre.
Jag skulle vilja ha ett tecken där han säger till mig att "Siv allt är bra nu". Han lider i alla fall inte längre. Nu får vi dela hans lidande och ändå inte komma i närheten av det hemska han kände. Jag blir så ledsen. Kommer jag någonsin
känna riktig livsglädje? Jag har så mycket glädje, jag har mina barn och barnbarn. De är min räddning.
Jag försöker leva. Idag har jag en massa planer: jag ska gå en kortare vandring på Järavallen med Constance och Anki.
Ikväll ska jag se bio med Dervla och Karolina.
Och ibland skrattar jag och korta stunder är livet nästan normalt i allt sitt onormala.
