Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Måndag 16 maj

Publicerad 2022-05-16 04:39:56 i Allmänt,

Hade skrivit ett långt inlägg som bara försvann. Den gör så ibland min telefon. Får väl börja spara oftare. 
Skrev inte igår. Gick ner till Margaretavägen på morgonen, träffade den söta Arthur. Hämtade sedan bilen på Sofiaparken. Grät hela vägen till Mätaregränden. 
Var hemma hos Oscar och barnen. Johanna jobbade. Karro kom med Sanna och hälsade på. Erika tittade upp en stund, behövde prata lite. 
På kvällen körde jag och Erika till Margaretavägen, handlade korv på vägen. Vi grillade på uteplatsen med vår gasolgrill. 
Det blev en trevlig kväll. 
Sov här på Mätaregränden. Idag är det ännu en tung dag. Ceremoni med nedsänkning av urnan. Vet inte hur det kommer att kännas. 
Innan dess praktiska saker som att åka och hämta smörrebröd på Coop. 
Det är så ofantligt sorgligt allt det här. Fattar inte att mitt liv tagit en sån här hemsk vändning. Tomas, min Tomas, min livskamrat, min bästa vän, varför, varför?



Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela