Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Onsdag 25 maj

Publicerad 2022-05-25 07:55:21 i Allmänt,

Sitter i soffan framför TV:n och Nyhetsmorgon. Julia har sovit över, vi tog det lugnt tills hon upptäckte att hon började 8:15. Men hon hann iväg i tid. 
Igår då? Det var trevligt på klubbmästerskapet     Regnet häll sig till största del undan. Kändes normalt ett tag, fast allting är så onormalt. 
Julia gjorde en stor insats och hjälpte Oscar med barnen tills Johanna kom hem. 
Vi tog det lugnt här hemma i går kväll. 
I morse när jag vaknade låg jag och tänkte på det hemska att jag aldrig får träffa Tomas mer.  Tänker på hans underfundiga skämt. Alla saker han satt upp på alla möjliga ställen. Jag saknar honom så. Det känns så overkligt, jag fattar inte hur det kunde hända. Tomas, Tomas, vad var det som gjorde att du valde den väg du gjorde? Det är tungt för oss, hur var det då inte för dig? 
Tänkte träna idag men känner mig inte helt frisk så jag ska cykla ner till stan och fixa ett bankärende. 
Detta är mitt liv nu. Så kommer det att vara. Utan dig Tomas, i resten av mitt liv. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela