Livet efter fjortonde januari.

Allting är så sorgligt nu, ska inte skriva att livet är svart, grått är nog ett bättre ord. Grått och med en del färgklickar i form av barn och barnbarn. 

I går hade vi nedsänkning av urnan. Ännu ett steg mot det definitiva. Kan inte fatta att det har hänt. Det är så många frågor som snurrar runt i huvudet. Antar att många som drabbats på det här sättet tänker samma sak. 

Har heller inte hunnit träna, hade nog hunnit men inte orkat prioritera det. Det är så mycket annat runt omkring. Jag behöver träna för att må bra. Idag åker Emelie, Jakob och Arthur till Göteborg. Det blir tomt. Hur kommer det då att kännas när de åker till Singapore igen? Men det är bara att njuta av att de ändå är här så länge den här sommaren. 

Ännu en dag att ta sig igenom. Ibland blir dagen ändå ganska bra. Morgnarna är alltid värst.