Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Torsdag 19 maj

Publicerad 2022-05-19 06:55:06 i Allmänt,

Vaknar flera gånger i natt men lyckas somna om. Nu är klockan halv sju. Så fort jag vaknar kommer tankarna på Tomas. Jag har en så sorgesam och tung känsla i bröstet. Jag fattar inte att detta kunde hända. Tomas min Tomas. Jag vill drömma om dig. Vill drömma om en levande Tomas. Jag vill att du ska finnas här hos mig. Jag vill att detta ska vara en mardröm. 
I går kväll när jag satt i soffan vände jag mig mot din  plats och skulle säga en sak, det har hänt mig flera gånger. Men du finns inte där. 
Men en ny dag väntar. Jag ska åka till Skrylle och jogga 5 km. Jag åker en runda till Oscar och barnen sen. Fixa med lite saker till föreningen. 
Mer planer än så har jag inte. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela