Onsdagskväll 14 september
8 månader sedan du försvann ur mitt liv Tomas. Eller det är inte sant. Du finns med mig i nästan alla tankar. Du är det sista jag tänker på när jag lägger mig och det första när jag vaknar. Morgnarna är tunga. Det är då saknaden är som störst.
Och sorgen som tyngst. Den är tung nu också. Men under dagen har jag en overklighetskänsla. Det är som att det inte har hänt. Tror att du ska finnas när jag kommer hem. Fattar inte att det här har hänt.
