Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Är det så här mitt liv kommer att se ut?

Publicerad 2023-04-21 08:06:34 i Runningforward.blogg.se,

Det känns så tomt. Att ingen sitter i den andra delen av soffan. Ingen att gnabbas med. Åka och handla med. Åka till Skrylle med. Vandra med. Tomas jag saknar dig så. 
Jag har det väl bra. Har precis varit i Kenya, det var fantastiskt att få träffa Jeanette med familj. Allt vi fick uppleva. 
I helgen ska jag träffa Karolina och Dervla. Vi ska köra en övernattningshelg i norra Skåne. 
Det ska bli trevligt. Jag har mina barn och barnbarn, jag har min svärmor, jag har några nära vänner. Men att förlora min livskamrat, min bästa vän och på sättet det hände. Det är så ofattbart, så svårt, så sorgligt. Och så kommer det att vara resten av mitt liv….

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela