Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Lördagsmorgon 29 april

Publicerad 2023-04-29 07:23:06 i Runningforward.blogg.se,

Ligger kvar i sängen. Vill känna glädje inför dagen, inför livet. Jag ska gå upp. Dricka kaffe, gå till gymmet. Men när känner jag glädje?  Jag kan skratta ibland. Så det händer att jag känner mig glad, glad korta stunder. 
Igår när jag joggade Skryllemilen, när jag såg vitsipporna, hörde fågelsången, då kände jag en slags lycka en stund i alla fall. 
Det går ju att leva. Jag ser på TV, jag lyssnar på min ljudbok. Planerar att göra saker. Jag tränar en del. 
Men jag saknar dig så Tomas. 
(null)


Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela