Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Måndag 24 April

Publicerad 2023-04-24 05:23:58 i Runningforward.blogg.se,

Vet inte varför den här dagen känns så tung. Vaknade flera gånger. 05:55 gav jag upp försöken att somna om. Har pratat med Emelie, har ätit frukost. Ser på TV4 Nyhetsmorgon. Men det blir man heller inte gladare av. Mest krig och elände. Började se 
"Out of Africa". Köpte den på SF-Anytime. Eftersom vi besökte Karen Blixens museum i Nairobi så känns det bra att se filmen. Afrikas natur är också så speciell. 
Vad ska jag göra idag? Träna, kanske springa, har fått en avi från PostNord för att hämta ut något. IVO? Har anmält mig till spinningpasset kl halv sju. Men är nionde reserv så jag har inga större förhoppningar. Det är grått ute, det ska regna, påminner lite om mitt liv. Fast jag vet att jag har så mycket att glädjas över. 
Undrar om min livsglädje kommer tillbaka? Att vakna och känna glädje över dagen som kommer. Nu känns det mest som jag måste se till att fylla dagarna med något och det lyckas jag oftast med. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela