Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

17:e December

Publicerad 2023-12-17 18:15:01 i Runningforward.blogg.se,

Var blir tiden av? Fattar inte att halva december har gått. Det är söndag, Emelie och Arthur har åkt till Göteborg. Belle skulle sova över, allt gick bra till en början, men sen flippade hon ut över några örhängen som hon tyckte satt fel på henne. Jag fick inte hjälpa henne så till sist körde jag hem henne, ville inte bråka med henne när hon var så ledsen. 
Känner mig rätt låg. Tanken på nyårsafton gör mig sorgsen. Har ingen att fira den med. Känner mig så ensam, patetiskt att inte ha någon att vara tillsammans med. Ser på en dålig julfilm, dricker öl och tycker synd om mig själv. 
Hur kunde livet bli så här? Vi skulle ha vår bästa tid? Den lättaste delen av livet med bra ekonomi och massor av tid. Tid för barnbarnen, tid för vandringar. 
Testade Anammas piroge, goda tyckte jag.  (null) 

(null)




Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela