Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

29:e december

Publicerad 2023-12-29 08:30:16 i Runningforward.blogg.se,

Fredag idag. Regnigt och blåsigt, så har det varit mest hela julhelgen. Belle och Lykke övernattade hos mig mellan onsdag och torsdag. Oscar hämtade dem vid lunchtid. Han undrade om jag hade lust att komma på kvällen. Jag tänkte att det kunde jag. Hade tänkt åka till Skrylle men ombestämde mig och tog ett varv på Sankt hans backar. Tänkte att det skulle vara blött men inte att det skulle vara så halt. Trillade flera gånger, gräset var snorhalt. En av gångerna slog jag i axeln, trodde inte det var så farligt först men det började göra ondare och ondare. Var på Mätaregränden på kvällen. Gjorde en laxpaj, hade rökt lax som blivit över och med ett datum som snart skulle gå ut. Kvällen gick hyfsat nen att kunna somna med den värkande axeln var svårt. Vet inte om det är bättre idag. Lite kanske. Har ätit en macka och druckit kaffe i sängen och kollat på Annika. Ska ta ett pa Alvedon och hoppas att det hjälper lite. 
(null)

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela