Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Årets näst sista dag.

Publicerad 2023-12-30 07:09:28 i Runningforward.blogg.se,

Jag har ont i min Axel. Jag känner ingen lust att gå upp ur sängen. Tycker att livet är tungt nu. Finns det en mening med livet tro? Det är i så fall vår egen uppgift att ge det mening antar jag. Vad styr våra liv? Ödet eller slumpen? Vet att jag har det bra. Har en stor fin familj. I Sverige har vi fred, alla krig som pågår ute i världen. Jag har det hyfsat ekonomiskt. Men jag känner ändå en stor ensamhet. I morgon är det nyårsafton. Jag tror att jag ska vara själv. F-n vad jag saknar dig Tomas. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela