Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Nyårsafton 🍾🥂

Publicerad 2023-12-31 07:19:38 i Runningforward.blogg.se,

Årets sista dag. Jag känner mest ångest inför den. Tänker på året som gått. Har gjort så många saker. Tillsammans med GunMarie besökte vi vår familj i Kenya. Holland med Erika och Lennart, Leif och Helena. Träningsresa på Limnos med Anki och Magnus. Besteg Kebnekajse med LLIF-gänget. Vandring på SanktOlavsleden med Gerd. Besökte Emelie med familj i Singapore, snabbesök i Jakarta. Några dagar i Stockholm med Emelie, Jeanette och Gerd nu i början på december. 
När man tittar på det så ser det ut som ett roligt år. Och det har det väl varit också på sätt och vis. Men sorgen och saknaden finns där hela tiden. Lära sig leva med det och det har jag väl delvis gjort, men jag känner en stor ensamhet. Saknar Tomas så att det gör ont. 
I morgon är det ett nytt år. 
Fick den här fina tomten av Anita, Camillas mamma. 
(null)




Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela