Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Det är kväll, det är fortfarande torsdag .

Publicerad 2023-02-16 22:08:45 i Runningforward.blogg.se,

Klockan är tio, ska snart lägga mig. Vet knappt vad jag gjort ikväll. Cyklade hem från Oscar och Johanna vid sextiden. Åt lite, har förberett för morgondagens vandring. Läst lite, lyssnat på ljudbok. Borde ta fram min  stickning 🧶 men har något konstigt motstånd. Det är ett bra sätt att få tiden att gå. 
Har tänt ett ljus för Tomas, jag saknar honom så. Det är fortfarande så ofattbart, så overkligt så sorgligt. Men jag måste ju se till att leva de år jag har kvar. Vet inte riktigt hur jag ska komma vidare, men det ger sig kanske. 
(null)

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela