Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Fredag

Publicerad 2023-02-24 07:28:21 i Runningforward.blogg.se,

Det är en tung morgon. Jag vet inte hur jag ska få ihop energi och göra saker. Saknaden efter Tomas är förfärlig, jag vill bara gråta. Det är en tyngdkänsla i bröstet. Jag har inte lust att göra någonting alls. Men det brukar kännas bättre efterhand. När man kommit upp. Jag är bara rädd för att det en dag inte känns bättre. Vad gör jag då? Går och lägger mig i sängen och drar täcket över huvudet. 
Ska passa Lykke ikväll och natt, vill hjälpa till så mycket jag kan. Det är samtidigt en förmån att lära känna sina barnbarn. 
Jag vet inte hur den här dagen blir men nu ska jag ta mig upp ur sängen i alla fall. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela