Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Lördag 18 februari

Publicerad 2023-02-18 06:39:35 i Runningforward.blogg.se,

Klockan är halv sju. Har legat vaken en stund. Morgnarna har blivit jobbiga igen. Vaknar och minns, mår lite illa när jag börjar tänka på det som hänt. Och den tunga vemodighet som kommer över mig. Känns inte som livet ska bli bra någonsin. Det lättar sen och kvällarna går bättre, då kan jag se på TV. 
Vad gjorde jag igår. Jag, Karolina och Dervla vandrade en av Karins rundor. Det regnade mest hela tiden. Vi kunde fika under ett vindskydd. Och det där med regntäta kläder…min jacka och mina byxor höll inte måttet. 
Stod länge under duschen när jag kom hem. 
På Nyheterna hade man varnat för stormen Otto och han kom senare på kvällen. Hörde ett brak på balkongen, mitt insynsskydd av trä hade blåst ner och höll på att blåsa vidare. Det var en fruktansvärd vind, fick släpa in dem i lägenheten. Det kändes som man skulle sugas iväg av stormen. 
Nej ska snart gå upp, det är bara att kämpa på. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela