Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Tisdag 28 februari

Publicerad 2023-02-28 07:24:16 i Runningforward.blogg.se,

En extra tung dag att vakna till, vet inte varför, kanske för att jag känner mig förkyld, kan inte gå och träna. Behöver träningen inte minst för att få tiden att gå. Mår inte bra av att inte röra mig. 
Ligger i sängen och tittar på TV 4 Nyhetsmorgon.
De här tankarna som kommer varje morgon på Tomas, de är så tunga, det gör mitt liv så sorgligt, kan inte känna glädje på samma sätt. Blir glad att när jag ser Arthur, han har ett oförställt leende. Att få krama Belle och Lykke. Roligt att umgås med Julia och Emma, att ibland få höra ifrån Felix och Ruben. 
Oroar mig för mina barn, hoppas att de har ett bra liv. 
Jag tänker ofta på om de som avslutar sitt liv som Tomas om man förstår vilken smärta de ger de som blir kvar. Men det är väl så att hans smärta var så fruktansvärd så för honom fanns ingen annan utväg. 
Förstår ju att mitt liv aldrig kommer att bli sig likt men vill ju ha tillbaka lite livsglädje. Nu tänker jag bara på att fylla dagen med något också. 
Jag saknar dig så Tomas❤️. 




Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela