Varför är det så tungt nu?
Från årets början har sorgen blivit allt tyngre. Efter att Emelie åkt så blev det ännu lite mörkare. Jag vet inte varför jag är så tungsint nu. Jag är rastlös, känner mig jagad. Vet inte var jag ska bli av om jag inte har något att göra. Att det var Tomas
begravningsdag i torsdags gör ju sitt till. Men det började långt innan. Bara att veta jag kommer aldrig att krama om honom mer, aldrig prata med honom. Det sitter ingen i soffan när jag kommer hem. Lägenheten är alltid tom. Efter gymmet var jag
hos Oscar och Johanna, hjälpte till att passa barnen medan de fixade i trädgården. När jag kom hem började jag storgråta. Men jag har lagat mat. Har börjat plöja igenom mina gamla tidningar som har legat ett år. Det känns lite bättre.
