Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

10 januari

Publicerad 2023-01-10 10:12:51 i Runningforward.blogg.se,

Dagarna går, kommer allt närmare den 14 januari, vet inte om det kommer att kännas värre den dagen än vad det känns nu. 
Livet är lika grått som vädret, vädret är så trist. Det positiva i livet nu är de små barnbarnen, ja de stora också förstås. Träffar ganska ofta Julia och Emma. Arthur har ändrat sina sovvanor så han är uppe länge på kvällarna. 
Har inga planer för dagen, kommer inte att bli någon träning 🏋️‍♀️. Känner mest för att lägga mig i sängen och stirra upp i taket. 
Kanske känns det bättre sen……

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela