Livet efter fjortonde januari.

Tidig morgon, har haft svårt att sova i natt. Tänker på Tomas och hur det var vid den här tiden förra året. Tänker på hur det som hände har påverkat hela vår familj. Vi blev skadeskjutna alla, vi är mer eller mindre läkta, vi har sår som inte har läkt. Vi mår inte bra även om vi fungerar i samhället. Utåt sett ser det ut som allt är normalt men inom oss finns sorgen och saknaden. Just nu känns det inte som 2023 ska bli ett så mycket bättre år än 2022. Vill att det ska bli ljusare och lättare…blir det så?