4 januari
För ett år sedan gick Tomas ner till psykakuten, han kände att han inte klarade av att vara hemma längre. Han mådde så dålig. Dagen hade varit en ganska vanlig dag. Vi hade tränat i Skrylle, Ruben hade sovit över.
Jag följde med honom ner till akuten, vi hade kontakt under kvällen och han blev inlagd. Dagarna som följde var ibland hoppfulla, men han mådde allt sämre. Men ingen av oss förstod hur dåligt det var, inte att han tio dagar senare skulle avsluta sitt
liv.
Det är fortfarande så ofattbart att det kunde hända. Vi trodde nog alla att det räckte med att vi fanns runt omkring honom med vår kärlek.
Det har varit en ganska bra dag. Vi, jag, Emelie och Arthur har varit på Mätaregränden. Oscar var hemma idag, Johanna jobbade. Erika kom och gjorde oss sällskap.
Julia har kommit ikväll, hon ska sova över, vi ska se klart Emily in Paris.
Vi har ätit lite, jag har satt i mig massor av Dumle, fler blir det nog. Livet går att leva, jag har oftast många omkring mig. Det är när jag är helt ensam som jag inser hur ensam jag är.
Snart är den här dagen också till ända. Dagarna går, snart är det ett år sedan. Ett år……
