Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Andra dagen på nya året

Publicerad 2023-01-02 08:19:51 i Runningforward.blogg.se,

Ser på norska serien " Julstormen". Ligger i sängen, har druckit kaffe och ätit knäckebröd. 
Vill att livet ska börja kännas bättre. Vill ha kvar sorgen och saknaden, vill aldrig att Tomas ska blekna bort. Vill ha honom vid min sida. Vet att det måste vara i tankarna bara men vill minnas honom som han var innan den sista tiden. Vill minnas den trygga starka Tomas, med sina underfundiga skämt, min klippa, ibland retade jag mig på honom. Han hade ibland ett sätt att reta upp mig, men vad jag saknar även det. Saknar att vakna med honom. Saknar allt med honom. Vi tjafsade ofta men vi var inte ovänner. Vi hade det bra tillsammans upplevde jag det som. 
Snart är serien slut och jag ska kliva upp. Jag ska förhoppningsvis ut och springa. Måste träna mera, det får bli mitt nyårslöfte. Och att jag ska försöka göra 2023 till ett någorlunda bra år. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela