Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Lördag 21 januari

Publicerad 2023-01-21 08:41:56 i Runningforward.blogg.se,

Har sovit hyfsat, vaknat några gånger. Trodde ett ögonblick att Tomas låg där i sängen bredvid mig. Har gjort matsäck, plockat fram mina kläder. Lyssnat på min ljudbok. Ätit frukost. Har en oro i kroppen, känner mig initiativlös. Vill känna energi, ta tag i saker. 
Det kommer kanske, vet att sorgen och saknaden kommer att finnas med mig. Jag vill att den ska finnas med, jag vill påminnas om Tomas. Jag vill inte att han ska blekna bort. Men det är svårt. Vill ju känna glädje igen, det har jag gjort också. Jag har mycket att glädjas åt. Att motstå ett leende från Arthur, det går ju inte….Belle och Lykke❤️. De stora barnbarnen, Julia och Emma sover över ibland. Felix och Ruben i Kenya, vi har inte mycket kontakt, men ibland kommer ett fint meddelande. Och mina barn ❤️
Nu ska jag göra mig klar för den här dagen. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela