Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Måndag 23 januari

Publicerad 2023-01-23 08:47:08 i Runningforward.blogg.se,

Råkall vinterdag. Har haft en lugn morgon, låg länge i sängen. Lyssnade på min ljudbok, såg lite på Borgen, pratade med Emelie. 
Sitter framför Tv:n, har ätit frukost, gör ett försök att äta upp mat som håller på att gå ut i datum eller som har gått ut. Det känns fel att slänga mat. Häromdagen städade jag frysen och då slängde jag en del bakverk. Det ska bli nyttigare mat nu. Fast jag unnar mig lite choklad och har en massa glass att äta upp. Men det har blivit ganska mycket vin under jul och nyårshelgerna men tanken är i alla fall: inget vin i veckan. 
Planer för dagen:
- gymmet
- slänga på Sysav ( rensade på balkongen )
- skriva ut protokoll ( ska på styrelsemöte ikväll ) 
-försöka hinna upp till Mätaregränden ( om de vill ha min hjälp)
Som vanligt vaknar jag med saknaden av Tomas. Sorgen hugger tag i en. Hade någon form av mardrömmar i natt, men kommer inte ihåg dem. 
(null)


Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela