Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Nyårsdagen 2023 på kvällen

Publicerad 2023-01-01 21:13:00 i Runningforward.blogg.se,

Ännu en dag till ända. Oscar lagade pizza till oss. Sen bestämde jag mig för att gå till Anki och Magnus, skulle lämna ett presentkort från vår idrottsförening. så till Vallkärra, de bjöd på kaffe och mandelmussla och vi satt och pratade en stund. gick hem, följde med Erika ner till Tomas grav, vi satt en stund på bänken, tände ett ljus för honom. Ser på Julstormen på Netflix, glad att det finns en massa serier och filmer så att man får tiden att gå. Skulle gå ut med Kristiina i morgon, hon avbokade fredagen, nu kunde hon inte i morgon. Hon var trött fett att ha passat barnbarn, hennes systers man hade dött, främsta skälet var nog att hon ville se ishockey. Känner att nu är det Kristiina som får kontakta mig, hon är ibland mycket svår att förstå sig på. Hon hade själv bestämt måndagen. Hon säger saker som sårar ibland, tänker att hon inte själv är medveten om det. Nog om det. Längtar efter Emelie och lille Arthur.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela