Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Tisdag 24 januari

Publicerad 2023-01-24 07:52:20 i Runningforward.blogg.se,

Har börjat lyssna på " En enda önskan " av Nicholas sparks. Det handlar om en kvinna som är döende i malignt melanom. Det är en skönlitterär bok men jag tycker att den är tänkvärd. Hennes första tanke när hon får besked om sin sjukdom är "varför ska just jag drabbas".  Sen tänker hon "varför inte jag"?  
Och det är ju så det är, människor drabbas hela tiden. Den drabbar inte bara andra. Sorgen är så tung att bära. När jag vaknade i morse kände jag mig tom, saknade Tomas, såg honom framför mig och kan inte fatta att han är borta. 
Men jag måste gå upp ur sängen. Idag har jag en hel del saker att fixa. Jag har en lång " att göra lista". Många måsten som ska tas itu med. Jag har en massa tid, jag har ingen motivation. 
(null)





Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela