Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Hemma igen

Publicerad 2023-07-14 22:40:40 i Runningforward.blogg.se,

Hemma igen efter ett par dagar i Göteborg tillsammans med Emelie och Arthur, Julia och Emma. När vi åkte i onsdags vräkte regnet ner. Bussen var en stor besvikelse, kom sent, våra numrerade platser "fanns inte". Så vi satt utspridda. En trist busschaufför, men han körde rätt fort i ösregnet så resan kändes ganska ok. 
 Vi bodde på ett jättefint hotell precis vid ingången av Liseberg. Tog spårvagnen till hotellet från stationen. Det blev en runda på stan sen med lite shopping. Vi åt buffén på hotellet på kvällen. Mycket gott. 
Vid frukosten nästa dag vräkte regnet ner. Men när vi gick in på Liseberg hade det lugnat sig och vi klarade oss undan regn hela dagen!
Ungdomarna ( Emelie, Julia och Emma) åkte så mycket de kunde. Jag tillbringade tid med den söta Arthur som mest ville plocka stenar och jord. Förutom att vi gick tillbaka till hotellet en stund på dagen så tillbringade vi hela dagen på Liseberg. Jag, Emelie och Arthur gick hem efter åtta någon gång. Vi tog ett glas Prosecco i baren innan vi gick upp på rummet. Vi sov när Julia och Emma kom hem vid halvtolvtiden. 
Emelie skulle stanna kvar en natt till, Jakob kommer hem i dag. 
Spårvagnen ner till stan, lite mera shopping. Tillbaka till hotellet för att hämta väskorna, vi kom förstås alldeles för tidigt till bussen som var försenad även denna gång. 
Att säga hejdå är alltid svårt, det gör ont i bröstet, men vi ses om ungefär tre veckor igen….
Resan hem då? Busschauffören var trevlig, vi hade bra platser. En trafikolycka gjorde dock att vi körde en lång omväg och blev nästan en timme sen. Gick från stationen, bussen skulle inte komma förrän om en kvart. Pratade med Emelie på vägen hem. 
Hem till en tom lägenhet. Packade upp och fixade lite. 
Vaknade i morse efter en mardröm…
Snart kommer Lykke, ska försöka hinna träna 🏋️‍♀️ lite härhemma. 




Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela