Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Patetisk?

Publicerad 2023-07-29 15:49:51 i Runningforward.blogg.se,

Att vara ensam är svårt. Vet ju att jag inte är ensam. Har en stor fin familj. Men att inte ha någon att vandra med, åka ut och bada med på sommarkvällarna. Äta tillsammans med. Gå på bio med. Prata med bara. 
Idag har jag vandrat från Genarp till Väderkullen och tillbaka helt ensam. Tror att det är det ungefär 18 km tur och retur. Det kändes ändå ganska bra. Känner ju till leden bra. Försökte sedan få sällskap till Fäladstorgets pizzeria, var så sugen på ett stort glas kall öl, men Oscar och Johanna var i Sjöbo och Erika kändes sig inte bra. 
Så jag cyklade till Fäladstorget, handlade på ICA, åt sedan en grekisk sallad och drack en stor starköl. 
Helt ensam 😢. 
Nu sitter jag på balkongen, lyssnar på min ljudbok, dricker kaffe. Vet inte vad jag ska göra resten av kvällen. 
Känner att jag måste träna inför Kebnekaise också. Tror att det blir en tuff vandring. 
(null)

(null)

(null)






Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela