Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Så ensam

Publicerad 2023-07-17 19:53:27 i Runningforward.blogg.se,

Kom precis hem från att ha sett bio med Dervla och Karolina. Indiana Jones, egentligen inte min typ av film men den var rolig. 
Vi drack kaffe på Espresso house, eller det vill säga, jag köpte en latte och vi satt ute på Stortorget eftersom de stängde klockan nio. 
Innan idag var jag hos Oscar och Johanna. Oscar som troligtvis fått en hjärnskakning var tvungen att vila mest hela tiden. 
Jag och Lykke tog bussen till Kulturen medan Johanna och Belle var på Nova och gjorde vid naglarna ( Belle fick också lite nagellack)
Sen stannade jag kvar och vi gick ut med barnen på lekplatsen en stund. 
Så det har ju varit en social dag men nu här hemma kommer ensamheten över mig. 




Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela