Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Söndag 16 juli

Publicerad 2023-07-16 08:04:35 i Runningforward.blogg.se,

Ligger i sängen med en snusande Lykke bredvid mig. Hon somnade inte förrän kl tio i går kväll, trots att hon inte sovit på hela dagen igår. 
Igår var en tung dag, tomt efter Emelie och Arthur och en bedövande saknad efter Tomas. F-n vad jag saknar honom. Tycker ibland att mitt liv blev förstört men vet att jag inte kan tänka så. Tomas ville leva men kunde inte och fick inte hjälpen. Jag måste själv skapa rutiner så att jag får tillbaka den delen av livet. Kan ju aldrig gå tillbaka honom…..

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela