Livet efter fjortonde januari.

Ser på Nyhetsmorgon, har ätit frukost och vad ska jag göra nu. Har tänkt så mycket på Tomas nu på morgonen. Det är så ofattbart. Det är så sorgligt. Jag känner också en skuld över att jag inte fattade hur dåligt han mådde. Vet ju att det här kommer att finnas med mig resten av mitt liv. Att känna så här varje dag, flera gånger om dagen och förstå hur han måste ha känt det. Det går oftast bra, jag får se till att ha något att göra hela tiden. På kvällarna räddas jag av TV:n. Att lyssna på min ljudbok känns också ganska bra.