Livet efter fjortonde januari.

 Känns som livet bara fortsätter i en rasande fart. Hur ska jag bäst ta reda på det som är kvar? Acceptera att jag lever ensam? Har ju ändå min stora fina familj och några nära vänner. Många människor väljer att leva själva.  Tror inte att jag är sådan men kan kanske lära mig. Att acceptera att Tomas inte kommer tillbaka det gör så ont. Pratar med honom, vill att han ska ge mig ett tecken att han finns vid min sida. Har inte den tron men hoppas ju att jag har fel.