Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

12:e mars

Publicerad 2023-03-12 07:14:10 i Runningforward.blogg.se,

Söndag. Vaknade tidigt. Tror att jag sovit ganska bra. Planen var att springa i Skrylle idag. Vet inte om jag håller fast vid den planen. Det bästa brukar vara att hålla fast vid sin plan. Jag är så otaggad inför allt. Kan inte se fram emot saker längre. Så fort jag vaknar tänker jag på Tomas. Jag slås av det osannolika och ofattbara, han avslutade sitt liv. Och med facit i hand så fanns det så många signaler. Men om man inte har kunskapen, nu efteråt har jag fått en helt annan insikt och vetskapen om att Tomas troligtvis kunde ha räddats gör ont. Och att jag borde ha förstått mer. 
Jag hoppas att jag så småningom ska känna en glädje i livet. Det gör jag nu också för mina barn och barnbarn, men för vardagen, att kunna vakna och känna att det här blir nog en bra dag. 
Så vi får se hur den här dagen blir…
(null)


Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela