Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Avresedag men ändå inte riktigt

Publicerad 2023-03-29 09:17:29 i Runningforward.blogg.se,

Var nog lite stressad i morse. Trodde klockan var en timme mer än den var. Ändå åker jag inte nu nu utan tidigt i morgon bitti. 
Jag gillar inte avresedagar. Det är så skönt när man stigit på planet eller tåget och man är på väg. Jag ska tillbringa dagen i Malmö och sen sova över där. 
Har försökt äta upp mat så jag slipper slänga. Ser fram emot resan. Men det blir tråkigt att vara ifrån de små töserna. Emelie och Arthur är ju långt borta men det känns som jag "träffar" dem eftersom vi pratar varje dag. 
(null)


Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela