Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Nu vet man att man är riktigt gammal…

Publicerad 2023-03-16 14:01:22 i Runningforward.blogg.se,

(null)
När det ligger en " Kvällsstunden" i mitt postfack då inser jag att jag är nog ganska gammal. Inget ont om kvällsstunden. Min mamma gillade den. Men jag ögnade igenom den och tänkte att jag är nog inte där ännu. Kvällsstunden får vänta. 
Passar Lykke, hon har sovit, vi har varit ute en stund. Vi ska gå ut en gång till innan vi åker till Mätaregränden. 
I morse gick jag upp och hämtade ett paket på Fäladstorget, hittade ett par vandringskängor med höga skaft till ung halva priset. 
Fjärde vabbdagen nu, men det har gått bra. Det känns som flickebarnet är bättre i dag. 
Träningen blir förstås lidande. I morgon blir det nog inte heller någon träning…..


Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela