Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Borta bra men hemma bäst.

Publicerad 2023-05-07 22:44:45 i Runningforward.blogg.se,

Resan hem gick mycket lättare. Kanske var man bättre förberedd också på att det skulle ta lång tid. När vi kom fram till Öresundsterminalen blev det en ganska lång väntan på att alla bussar skulle komma in. Till sist kom vi iväg. Det blev taxi när vi kom fram till Lund. 
Har packat upp, startat tvättmaskinen. Ser på mästarnas mästare. Kollade vem som vann innan jag började se. Kanske lite dumt. 
Det är skönt att vara hemma igen. Resan blev nog inte vad någon av oss tänkt sig. För stor åldersskillnad, för stor skillnad konditionsmässigt ( bl.a på grund av åldern förstås ) men lite grand också p.g.a. av olika syn på livet. 
Jag mådde nästan dåligt av att inte kunna få gå omkring i Amsterdam. 
Men nu var det som det var. 
Vi hann med att se mycket. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela