Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Måndagsmorgon i maj

Publicerad 2023-05-15 04:24:52 i Runningforward.blogg.se,

Vaknade som vanligt tidigt. Känner ingen glädje över den dag som stundar.  Vet att jag kommer att få stunder av glädje men var är min livsglädje? Den är borta. Saknaden efter Tomas är så stor. Det gör så ont att aldrig mera få prata med honom, krama honom. Känns ibland som mitt liv är slut och att jag bara försöker fylla det med upplevelser. Jag ska snart åka till Grekland, men just nu känner jag ingen glädje. Började packa igår, men känner ingen förväntan. 
Ska ta mig upp ur sängen, ska ta mig ut och träna, ska troligtvis åka till Mätaregränden sen, rensa ogräs, försöka göra det han ville göra. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela