Livet efter fjortonde januari.

Att vakna med tungt sinne, vill inte kalla det ångest efter vad Tomas fick uppleva, men jag kände en meningslöshet, tänkte varför lever man alls. Är livet något att sträva efter. Men började tänka lite mer positivt, nu är jag ändå i det här livet. Jag har ingen önskan att avsluta det, jag vill leva länge med mina barn och barnbarn. Tror att jag måste acceptera och försonas med tanken att det är så här mitt liv är nu. Jag måste själv skapa mening. Jag vet ju att jag kan känna glädje, när jag träffar barnbarnen, när jag är ute och vandrar, älskar att vara ute i naturen, borde vandra ännu mera. Kan ändå njuta av en film. Ljudböckerna ger mig också mycket. Jag ser fram emot att åka till Singapore.