Fredag 22 september
Lyssnade på en podd i går som Emelie föreslog. Det var en kvinna som mist sin man och två barn i tsunamin, en son överlevde. Hon började med yoga och nu håller hon i retreat på många håll i Sverige och världen. Hon sa också det här med " att det
är så här livet är, det drabbar inte bara andra". De tankarna fanns inte i mitt huvud innan, jag tog bara livet som givet. Sen kan man ju inte oroa sig hela tiden.
Livet är inte lätt, och det är väl bara att göra det bästa av det. Men mitt liv har blivit så mycket mera ensamt. Jag saknar Tomas varje timme, varje minut och varje sekund.
Nu ska jag göra det bästa av den här dagen.
