Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Lördag 2 september

Publicerad 2023-09-02 19:39:20 i Runningforward.blogg.se,

Så trött, kockan är snart halv tio. Två gånger har jag varit vid Tomas grav. Började morgonen med att cykla ner till stan, för att lämna in mina trasiga glasögon och hämta ut ett brev från IVO. Läste brevet tillsammans med Erika och Lennart, Oscar och Emelie var med på telefon. iVO har funnit att Psyk har brustit på flera punkter. Överläkaren Attila på Psyket har i ett brev till IVO uttryckt sig på ett sätt som är helt oacceptabelt. I övrigt har jag inte gjort mycket idag. Gick en runda genom stadsparken och Botaniska trädgården. Köpte en glass på Ahlgrens på vägen hem. satt en stund vid fontänen utanför Grand. Kvällen har gått åt till att tänka ut vad i ska skriva till IVO.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela