Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Lördag 23 september

Publicerad 2023-09-23 07:20:33 i Runningforward.blogg.se,

Ska snart gå upp. Har sovit ganska dåligt. Vaknade av att det larmade nere på Psyk i natt. Det ger mig såna rysningar, började tänka på Tomas. När jag vaknade såg jag en sån söt bild på Arthur och vetskapen att Tomas aldrig träffat honom gör så ont. Nej nu måste jag gå upp. Ta tag i den här dagen. Har bokat ATC-pass. Tänkte avboka men nu är det för sent. Behöver gå och träna. Mår ju bättre då. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela