Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

20 april

Publicerad 2024-04-20 22:37:55 i Runningforward.blogg.se,

(null)

(null)

Känner mig ensam. Har precis ätit en stor laddning glass. Druckit ett glas gin och tonic. Sett på komiker utan gränser. 
I förmiddags åkte Gerd hem. Vi hann gå en ganska lång runda.  I onsdags försvann lilla Siri, Oscar och Johannas katt. I morse kom hon tillbaka oskadd. Vi hade satt upp lappar, de plockade jag och Gerd bort på vår promenad i morse. Så skönt att katten kom hem oskadd. Kör de Gerd till tåget. Åkte sen till Erika och dammsög bilen i deras garage. 
Kändes tomt och ensam härhemma sen Gerd åkt, messade Anki och hon var sugen på en promenad. Vi åkte till Saxtorpssjöarna och gick en runda där. Sen kaffe i solen. 
Ska sova nu. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela