Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Lördag 13 april.

Publicerad 2024-04-13 14:22:34 i Runningforward.blogg.se,

Frukosten på nunnornas hotell var ingen höjdare. Vi kom iväg vid åttatiden. Ganska tråkig väg, enahanda som Karin Hoffman brukar skriva. Solen gassade, inga träd  som gav skugga. Vaderna lyser röda, vänster arm också. Få se om det blir långa byxor i morgon. I morgon har vi 500 meters höjdskillnad. 
Nu ligger vi på hotellrummet, på hotell Jakobeo,  inget öppnar förrän kl fem vad gäller affärer och restauranger serverar inte mat förrän tidigast efter kl sju ibland ännu senare. 
(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)


Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela