Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Publicerad 2024-01-10 21:15:50 i Runningforward.blogg.se,

Med en liten Arthur i huset hinner man inte skriva, han är en söt, busig gosse som är ovanligt pigg på kvällen.

Erika bjöd på lunch på Mat&Destillat. Jag tog den vegetariska varianten. Den var supergod. Emelie och Erika som tog hjortbiffen var inte lika nöjda.

Emelie köpte semlor på Patisseriet. De var supergoda. Vi åt dem härhemma sen.

Har varit på LLIF-möte på sjukhuset. Det var trevligt att träffas. En något jobbig kväll med en Arthur som inte vill sova.

Kommentera inlägget här